Jag möts ständigt av armar med ärr som liknar krigsfält. Ärr som dem desperat försöker dölja med hjälp av att dra sitt klädesplagg över dem. Ärr som har blivit deras osäkerhet och livshistoria.
Jag möts av ungdomar vars historia, upplevelser och känslor ristats in i deras hud.
Jag möts av barn och ungdomar med krystande leenden.
Jag möts av glansiga ögon som säger “se mig, fast inte på din bekostnad”.
Jag möts av historier som liknar filmer.
Jag möts av berättelser som duckat kulor, flytt krig, förtryck, bomber och misär.
Jag möts av “kulturkrockar” som kan förbättra individen och samhället.
Jag möts av respekt som jag avundas och önskar att jag fått som liten.
Jag möts av texter och dikter som formats på ett papper med hjälp av tankar och känslor.
Jag möts av människor vars ord får mitt hjärta att gå i tusen bitar.
Jag möts av människor vars ord sedan får mitt hjärta att bli tusen gånger starkare.
Jag möts av ständiga avslaghistorier som får deras liv att rasera…igen.
Jag möts av människor som varje dag säger “Ja jag lovar. Jag slutar aldrig kämpa”.
Jag möts av barn som är starkare än något annat.
Jag möts av barn som har en styrka jag aldrig kommer kunna beskriva med ord.
Jag möts av barn och ungdomar jag skulle göra allt för.

Text: Malin Alexandra Jansson