Ska strax kila iväg till jobbet. Jag älskar att arbeta med ungdomarna i Nordstan. Det har nog många svårt att föreställa sig med tanke på vad som skrivs i tidningarna.

Som fältarbetare vet jag aldrig vad Nordstan kommer bjuda på under kvällen. Jag styr inte den offentliga miljön. Däremot vet jag att jag kommer träffa ca 80-120 ungdomar (13-25 år). De flesta känner vi men det finns alltid några nya att presentera sig för. Jag vet att vi kommer prata med ungdomar om svåra hemförhållanden, hög skolfrånvaro, mobbing och missbruk. Några kommer fråga efter kondomer och vi får chansen att prata sex och könssjukdomar. Vi kommer kanske ta med någon på en chees på donken då den rymt hemifrån. Någon kanske kommer bli sur för att vi pratat med dens förälder. Vi kommer få frågor om migrationsprocessen. Ha samtal med flera som oroar sig för att få avslag på sin asylansökan, någon kommer redan ha fått avslag. Vi kanske kommer köra någon till BUP då den vill ta sitt liv och någon pratar länge om sina svåra självskadebeteenden. Vi kommer bestämma att vi ska träffa någon på en fika nästa vecka för att försöka vara ett stöd. Några kommer vara påverkade av droger. Flera kommer skämta med oss, hålla för våra ögon och fråga om vi kan gissa vem det är. Någon kommer be om en kram och en annan om att vi ska prata med soc om att den mår dåligt på sitt boende. Några kommer spela hög musik då de är påväg mot en fest. Flera kommer säga att de ska träffa sina kompisar, någon annan kommer säga att den inte har några kompisar. Några kommer berätta hur det gick på senaste träningen och någon kommer visa upp en bild på senaste “haffet”. Vi kommer skratta mycket, lyssna ännu mer, prata om vår oro med vissa, berätta om Nordstan som riskmiljö för andra, kanske ringa vakter då bråk uppstår, försöka få fatt på dem som slagits och motivera till polisanmälan.

Ja, Nordstan är en riskmiljö för unga men ungdomarna som vistas där är fortfarande ungdomar som vi ska värna om.

Annie Billingsdal