Hösten 2015 kommer att gå till historien. Det var då Sverige öppnade sin famn för människor på flykt för att därefter brutalt stänga sina gränser. Det var då människor engagerade sig på alla nivåer för att skapa system för mottagande och sedan blev svikna av sin regering.

Vi professionella och volontärer som arbetade med att ta emot flyktingar hösten 2015 vet vad vi höll på med. Vi räddade liv genom att skapa system för mottagandet. De byggde på värderingar som arbetarrörelsen och Sverige som land ser som grundläggande. Solidaritet. Hjälpsamhet. Vänlighet. Innovation. Lösningsfokusering. I oss fanns en känsla av ”yes, we can!”, en känsla som gav kraft till oss alla. Landet Sverige var på väg, framåt, uppåt! Vi var vikingar ett tag, modiga och stolta över vad vi åstadkom tillsammans. Vi levde i ett land som stod för kärlek och trygghet till alla!

Vi visade världen och oss själva vilka vi är när det gäller. Det kan vi fortsätta att göra. Även om bilden av ett Sverige som ett land byggt på medmänsklighet och solidaritet fått sig en törn av sittande regering kan vi vända retoriken. Vi vet att regeringen håller på med signalpolitik; att de målar upp Sverige som ett kallt och ogästvänligt land för människor i behov av skydd.

Våra hjärtan brister när vi ser vad denna nya retorik gör med våra unga asylsökande.

Och vi vill inte vara tysta, kan inte vara tysta! Kan inte se på! Vår heder, vår självrespekt och vår professionalitet är i fara.

Och det är inte försent. Vi saknar beslutanderätt – men vi saknar inte kapacitet att skapa system för solidaritet, sammanhang, rättvisa och kärlek.

Vi vet vem vi vill vara. Och vi kan välja. Vad väljer du?