Så skickar hon in överklagan på VUT:et till Migrationsöverdomstolen.
Biljetten är bokad till imorgon. Han fick ett sms. Din resa är bokad. Du ska vara i Malmö klockan 09:00. Vi har en uppsamlingsplats där vi möts. Med vänliga hälsningar NN. Ett sms. Det är fjärde resan som bokas. Fjärde sms:et med vänliga hälsningar om en biljett till ett land i krig. Ett land han flytt ifrån.

Det är inte fullskaligt krig i Afghanistan. Han kan återetablera sig i Kabul. Han är en frisk ung man, som har arbetserfarenhet. Han har jobbat sedan han kunde gå. Hur många har den arbetserfarenheten i Sverige? Han borde kunna få vilket jobb som helst i Kabul, visst? Och det där med blodshämnden, det låter lite väl överdrivet, inte sannolikt. Och det där med att han varit i Sverige i två år, bor med ett samkönat par, sover med hunden, inte är religiöst övertygad, är hazara och riskerar att rekryteras till väpnade grupper –  det är petitesser. Omständigheterna utgör inte grund för uppehållstillstånd. Han riskerar ingenting genom att återvända till Afghanistan. Det säger de, Migrationsverket. Trots att de själva räknar upp riskfaktorer för återvändande afghaner. Trots att de följer läget. Trots att de nog innerst inne själva vet att det här, det här är nog inte så bra ändå.

Det ständiga pendlandet mellan hopp och förtvivlan. Att leva dag för dag. Idag är han här, imorgon kanske inte. Imorgon kanske han inte kommer ut genom altandörren och säger godmorgon och ger mig en kram. Imorgon kanske han inte går ut med Lillebror och tränar agility med honom, imorgon kanske han inte hjälper min son med att spela Clash of clans. Imorgon kanske han inte plockar undan och diskar efter maten. Imorgon kanske han inte sover till klockan tre. Imorgon kanske han inte sitter ute och målar med mig. Imorgon kanske han inte ligger i sängen med knäna uppdragna och tittar på film.

Imorgon är han kanske borta. Denna människa som blivit en självklar del av vår familj. Denna människa som om han fick skulle stanna hos oss för alltid. Denna människa som behöver så mycket kärlek.

Han har aldrig sett en gris i verkligheten. Jag lovade att vi skulle åka och titta på grisar. Men jag glömde det. Imorgon åker han kanske till Kabul.

 

Vi måste åka och titta på grisar idag.