#vistårinteut yrkes- och volontärnätverk del 12 - En god man berättar

I förrgår ringde boendet mig och berättade att den pojk jag är ansvarig för försökt ta sitt liv ännu en gång. Anledning? Samma som förut – han vill komma till paradiset där han slipper tänka och ha mardrömmar längre. Igår satt jag flera timmar på BUP-akuten. Han låg under sitt täcke och sa endast en mening: jag vill så gärna dö… Summering: dygnetrunt-bevakning. Igår bad jag BUP om råd hur jag skall leverera ett besked att han fått avslag förra veckan och blivit uppskriven 1 år i ålder. De bokade in mig hos en kurator på avdelningen som jag träffade i förmiddags.

Idag hade jag ett bra samtal och både kurator och läkare intygade att pojken har rätt att veta. Jag kunde få hjälp om jag ville ha psykolog i rummet när jag berättade. Jag valde att låta bli. Han är på rätt ställe för att att inte kunna göra sig mer illa. Idag satt vi först med läkare. Pojken berättar om alla detaljer i rummet (från gardinstänger till plastbestick och dygnetruntvak) och att det tyvärr är en omöjlighet att ta sitt liv medan han är inlagd utan han får göra det när han är tillbaka på boendet.

Efter det vill pojken testa massagestolen som han fick testa igår. Så vi sitter där och jag säger att jag har tråkiga nyheter och berättar om avslag och åldersuppskrivning. Han tar in vad jag säger och frågar vilken födelsedag han har nu. Jag säger att du fyllde år förra veckan enligt Migrationsverket men de skickade ingen tårta. Han ler lite och säger att nu har han både sin registrerade födelsedag när han kom till Sverige, sin riktiga födelsedag som han berättat för Migrationsverket flera gånger och fortsätter med att de inte har skrivit upp honom de sex månader han säger att han är äldre. Och nu har han ännu en ny ålder trots alla intyg han bevisat.

Han säger att han inte vill överklaga. Han säger att han aldrig trodde att de skulle ge honom avslag. Jag säger att det trodde jag inte heller och inte hans advokat heller. Han säger att nu äntligen kan jag åka tillbaka och bli dödad. Jag sitter och lyssnar på absurda tankar om hur han vill att jag skall framföra till migrationsverket att de skall döda honom här och nu med samma vapen som vi skickar till talibanerna. Hur han skall äntligen skall få komma till paradiset. Jag lirkar och utmanar och samtidigt är mitt mål att han skall skriva på fullmakten som advokaten behöver för att vi ska överklaga. Han säger att han tänker ändå inte leva om fyra veckor och han behöver inte signera. Jag säger att jag kommer inte lämna honom ifred förrän han och jag är överens om att kämpa vidare med både mående och mot Migrationsverket. Han sitter där i sin massagestol och jag låter honom skriva under – på mina villkor.

Han frågar mig vad som händer nu. Jag skulle kunna säga att kanske kommunen avslutar hans boende när han blir utskriven om några dagar, om han ens får stanna på BUP eftersom han tillhör vuxenpsyk när han och jag besökt Migrationsverket för delgivning. Jag skulle kunna säga att sannolikt kommer jag inte få vara din god man, men mitt överklagande ligger klart för inskick. Jag säger istället att du är den mest begåvade kille jag känner och du har trots att du kom till Sverige november 2015 redan läst in alla betyg och kommit in på ordinarie gymnasieprogram Natur i Malmö vilket INGEN normalt klarar.

Vi går tillbaka till hans rum och våra följeslagare sitter stolt några meter ifrån för att se att han inte gör något dumt. Han lägger sig i sängen och jag sitter och klappar honom på ryggen och kinden och han säger jag är kall om handen.

Ja, det är 20 grader ute och jag sitter här och är iskall i hela kroppen utom mitt hjärta som brister för att jag nyss övertalat dig att skriva under något du inte vill!

Min underbara pojke säger “tack” när han ligger där under täcket. Jag frågar vad han tackar för. Han säger “för allt”. Jag säger att du kan tacka mig när du blir en fantastisk läkare som din innersta dröm är. Vi ses imorgon och paradiset lär få vänta. Jag ringer Migrationsverket som sökt mig tre gånger angående att de vill boka delgivningsdatum. Jag är kort, bitchig och otrevlig och säger att jag återkommer när pojken blir utskriven så ni kan sluta ringa. Vilket jävla spel!

Författaren har valt att vara anonym