#vistårinteut yrkes- och volontärnätverk del 14 - Nu har det skett som jag var mest rädd för

Jag är sen 1,5 år tillbaka god man till en underbar kille som växt upp i Iran. Efter hösten 2015 klarade jag inte av att sitta hemma i soffan utan kände att jag behövde göra något. Något för Sverige och människor på flykt. Jag beslutade mig för att bli god man, ett beslut jag aldrig ångrat. 

Många i min omgivning avrådde mig – du som har 3 barn och är chef i en stor organisation, har inte du nog? Men trots att det tar både tid och kraft ger det mig så mycket tillbaka. Nu har det skett som jag var mest rädd för, första avslaget har kommit.

Jag förstår inte; hur tänker politikerna i Sverige? När frivilliga väljer att engagera sig, att hjälpa till med integration, när vi öppnar våra hjärtan istället för att sitta i soffan och titta på, varför tar vi inte tillvara på detta?

Som ekonom förstår jag inte heller hur vi kan investera så mycket i dessa ungdomar för att sedan kasta ut dom?? Snart kan vi få tillbaka våra investerade pengar och samtidigt känna oss stolta över vårt land.

Jag har räknat en del på socioekonomiska bokslut och inser att vi satsat mycket pengar på förebyggande insatser men att Sverige nu väljer att istället kasta dessa pengar i sjön.

Snälla – lyssna på alla eldsjälar och gör det enda rätta – amnesti!!!

Jenny Grönvall