#vistårinteut yrkes- och volontärnätverk del 2 - De hederliga välfungerande skattebetalande människorna

Idag har jag pratat med några hederliga välfungerande skattebetalande människor. Som säger att deras liv totalt förändrats. Från att ha varit sådana som man kan kalla samhällets ryggrad, sådana som tar ansvar, jobbar och har tillit till våra myndigheter och vår demokrati har de på mindre än ett år hamnat någon helt annanstans. Med stigande misstro, häpnad och vrede har de sett hur Sverige begår ett bottenlöst svek, och med allt underligare metoder, för Sverige vill ju inte framstå som ett land som begår bottenlösa svek. Men som nu går över alla möjliga gränser för att kunna kasta ut ensamkommande flyktingbarn. Det handlar om familjehemsföräldrar som i decennier hjälpt fransiga ungar som hamnat på sniskan att hitta sin kärna och en plats i samhället. Om lärare som länge kämpat i motvind mot en skolpolitik som knappast gynnat dem, men som vägrat ge upp lärandet. Och ungarna. Om gode män som tagit samhällsansvar vid sidan av sina heltidsjobb…

En kvinna har mailat riksdagen, regeringen, migrationsverket och de lokala politikerna så många gånger att de spärrat hennes adress… så nu brukar hon makens. Han får fortfarande svar. En annan har lärt sig i stort sett allt som finns att veta om vem som bestämmer var, hur asyllagstiftningen, socialtjänstlagen och en uppsjö paragrafer där emellan ser ut, hur de bör tolkas enligt prejudikat etc. En tredje har börjat skicka fakturor till MiV för allt extraarbete de ger…

Skratt mitt i allt.

Men det jag inte förstår är hur samhället, regeringen, Morgan Johansson, hela surven, ska hantera den sprickan de skapar med sitt agerande och med att inte lyssna på vad de säger? Hur tänker de? Och om de inte lyssnar på läkare, lärare, socionomer, beteendevetare, kuratorer och psykologer, traumabehandlare, forskare , volontärer, gode män, kyrkor, människorättsorganisationer, barnrättsorganisationet etc etc etc…

Vilka lyssnar de på då?
Inte säker på att jag vill veta det svaret…