Vittnesmål från civilsamhället

Idag skickas den sista uppehållstillståndsansökan in för F. Vilken resa detta är. I 5 år har jag nu fajtats med näbbar och klor för ensamkommande, hela familjen har involverat sig och vi har levt i ett undantagstillstånd. Vår tilltro till svensk myndighetsutövning har urholkats. Vår tro på vårat parti sedan urtiden har helt krashat. Vi är partilösa, varje val en plåga, strategiskt lagda röster utan övertygelse.

Varför gör vi då detta? Varför har vi inte bara satsat på oss själva?

Det är inte för att dessa ungdomar är smartare än andra ungdomar, det är inte för att de är bättre än andra ungdomar. De är precis som alla ungdomar, de gör bort sig, de vet bäst själv, en del är rent otrevliga ibland, de tror att de är centrum av universum, ibland helt hopplösa. Men de är unga människor på tillväxt. Vad de går igenom kommer prägla resten av deras liv. Att vända ryggen mot en ung människa kan skapa ett krig längre fram alldeles oavsett omfattning. Vi vuxna har ett ansvar att se till att unga människor behåller hoppet, att de känner att de har ett värde, oavsett ursprung.

Vi gör detta lika mycket för vår egen skull eftersom ett Sverige med växande skuggsamhälle inte är ett land som vi vill att våra barn skall behöva axla ansvaret för. Det räcker gott och väl att de måste ta över våran trashade miljö. #vistårinteut men #vistårkvar

#viberättar